(6) Och de begär att du skall skynda på det onda [som väntar dem] snarare än det goda, fastän [de borde ha tagit varning av] de föredömliga straff som drabbade [onda människor] i gången tid. Din Herre har förlåtelse i beredskap för människorna trots den orätt de begår - men din Herre straffar med stränghet.

(7) Och de som förnekar sanningen säger: "Varför har han inte fått ett tecken från sin Herre?" Du är enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [högste] ledare.

(8) Gud vet vad varje kvinnligt sköte bär och hur mycket havandeskapet förkortas eller förlängs, och allt har sitt givna mått i Hans [plan].

(9) Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna, [Han] den Väldige, Den som är högt upphöjd över allt.

(10) [För Honom] saknar det betydelse om någon av er döljer sina tankar eller uttalar dem högt, och [likaså] om någon gömmer sig i nattens mörker eller framträder öppet i dagens ljus.

(11) Änglavakter [omger] människan - de går framför henne och bakom henne - och skyddar henne på Guds befallning. Gud förändrar inte människornas villkor, förrän de ändrar sitt sinnelag; och om det är Guds vilja att ett folk drabbas av olyckor kan ingen avvärja det och ingen utom Gud kan hjälpa dem.

(12) DET ÄR HAN som låter blixten [blända] er [och inge er] fruktan såväl som hopp, och det är Han som driver fram de tunga regnmolnen.

(13) Åskan lovprisar Honom liksom änglarna, som står i bävan inför Honom; och Han slungar blixten mot den Han vill.