(5) Det vore bäst för dem om de gav sig till tåls tills du kommer ut till dem, men Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

(6) TROENDE! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.

(7) Och tänk på att det är Guds Sändebud ni har mitt ibland er; om han var gång ni lägger fram ett problem lyssnade till era [åsikter], kunde det vålla er svårigheter. Men Gud har gjort tron dyrbar för er och visat era hjärtan dess skönhet och Han har ingjutit i er avsky mot förnekandet av sanningen och mot all synd och olydnad. De [som beskrivs på detta sätt] är de som följer den raka vägen

(8) tack vare Guds nåd och Hans godhet; Gud är allvetande, vis.

(9) Om två grupper av troende skulle råka i delo med varandra, försök då mäkla fred mellan dem, men om den ena [gruppen] grovt kränker den andras rätt, ingrip då mot de skyldiga tills de fogar sig efter Guds bud; och, om de fogar sig, medla då mellan dem båda med rättvisa och opartiskhet. Gud älskar de opartiska.

(10) De troende är bröder. Försona därför två bröder [som är oense] och frukta Gud - kanske skall ni erfara barmhärtighet.

(11) TROENDE! Män skall inte göra narr av andra män - det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor - det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn; det är gement, troende emellan, att använda öknamn som leder tanken till synd och lastbarhet, och de som [beter sig så och] inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt.