(16) Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade]:
(17) "Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod -
(18) och säg [till honom]: ”Vill du bli renad [från synd]?
(19) Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'”
(20) Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] största tecken.
(21) Men [Farao] kallade honom lögnare och ville inte lyssna till honom.
(22) Därefter vände han Moses ryggen och gick
(23) för att samla [sina styrkor]
(24) och sade: "Jag [och ingen annan] är er högste Herre!"
(25) Och Gud gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel [för eftervärlden].
(26) I detta ligger helt visst en lärdom för dem som står i bävan [inför Gud].
(27) VAR DET en svårare uppgift att skapa er än att skapa den himmel som Han har byggt?
(28) Han har rest dess valv och format det [med hänsyn till den uppgift det skall fylla];
(29) Han har höljt dess natt i djupt mörker och låtit dess morgon framträda i klart ljus.
(30) Och efter detta har Han brett ut jordens yta
(31) och låtit dess vatten komma i dagen och dess ängar och beteshagar [frodas]
(32) och förankrat bergen;
(33) [allt detta har Han gjort] till nytta för er och er boskap.
(34) OCH när den Dag kommer då allt omstörtas,
(35) den Dag då människan skall återkalla i minnet allt det som hon strävade mot
(36) och då helvetet skall göras fullt synligt för alla som kan se -
(37) då skall han som alltid överskred [Guds bud]
(38) och som valde det jordiska livet [framför evigheten],
(39) [då skall han få se att] helvetet är [hans] slutliga bestämmelse!
(40) Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär
(41) skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse.
(42) DE FRÅGAR dig om den Yttersta stunden och när den skall komma.
(43) Hur skulle du kunna säga något om detta?
(44) Ingen annan än din Herre vet när den [Yttersta stunden] till sist skall komma.
(45) Du [Muhammad] är bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund].
(46) Den Dag då de får uppleva den, [skall det förefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer än en afton eller en morgon [på jorden].