(1) Qaf. VID denna ärorika Koran!

(2) Men [om denna gåva som de borde ta emot med tacksamhet säger de att] de finner det märkligt att en varnare kommer till dem ur deras egna led; och de som förnekar sanningen säger: "Detta är besynnerligt!

(3) Skulle vi, sedan vi dött och förmultnat, [uppstå till nytt liv]? En mycket osannolik återkomst!"

(4) Vi är väl medvetna om att jorden bryter ner och löser upp [människornas döda kroppar], och Vi har en bok [där allt står skrivet].

(5) Men när sanningen nu har kommit till dem förnekar de den, och så har de råkat i [fullständig] förvirring.

(6) Ser de inte över sig himlen som Vi har byggt och utsmyckat, och där inte den minsta reva kan upptäckas?

(7) Och jorden som Vi har brett ut och sänkt ned i den fast förankrade berg och där Vi låter sköna växter av alla slag spira

(8) [Allt detta] bör öppna [människornas] ögon och tjäna till påminnelse för dem av [Våra] tjänare som vänder åter [till sin Herre] i ånger [över sina synder].

(9) Och med [Vår] välsignelse sänder Vi ned regn från skyn och låter med detta trädgårdar växa upp och [fält med] brödsäd

(10) och höga palmer med täta klasar av dadlar

(11) för [Våra] tjänares försörjning. Så skänker Vi liv åt död jord [och] så skall Vi låta er stiga fram [till nytt liv].

(12) Före dem [som nu förnekar uppståndelsen] förnekades den av Noas folk och folket i Ar-Rass och [stammarna] Thamud

(13) och Aad och Farao och Lots bröder

(14) och de som befolkade [Madyans] skogklädda dalar och Tubba`s folk; alla kallade de sändebuden för lögnare och så gick varningarna Jag gav dem i uppfyllelse.

(15) Har den första skapelsen tröttat Oss? Nej, ingalunda! Men [omnämnandet av] en ny skapelse gör dem förvirrade.