(21) Innan de får smaka det eviga straffet skall Vi helt visst straffa dem i denna värld - kanske [grips de då av ånger och] vänder tillbaka [till Gud].

(22) Och vem är mer orättfärdig än den som, när han blir påmind om sin Herres budskap, vänder dem ryggen? [Sådana] syndare skall Vi sannerligen låta känna på Vårt straff!

(23) OCH VI skänkte Moses [Vår] uppenbarelse; tvivla då inte på att du [i Koranen] har fått möta [samma sanning]. Den [tidigare uppenbarelsen] gav Vi till vägledning för Israels barn,

(24) och när de bar sina motgångar med tålamod och bevarade sin övertygelse att Våra budskap [utgör sanningen], lät Vi ledare uppstå bland dem som ledde dem i enlighet med Våra bud.

(25) PÅ Uppståndelsens dag skall din Herre fälla avgörandet mellan [människorna] i de frågor där de var oense.

(26) Skall inte [vetskapen om] alla de släkten som Vi lät gå under före dem - [människor] vars boplatser de trampar - förmå dem att tänka sig för? I allt detta ligger sannerligen budskap; skall de inte lyssna

(27) Inser de inte att det är Vi som leder regnet till dött land så att det kan ge skördar som tjänar till föda för deras boskap och för dem själva? Skall de inte öppna sina ögon

(28) Men de säger: "När skall det avgörande [ni talar om] falla, om det som ni säger är sant?"

(29) Säg [Muhammad]: "Den Dag då avgörandet faller skall de som förnekade sanningen inte ha någon glädje av den tro [som de för sent kommer att bekänna] och de skall inte få något uppskov."

(30) Lämna dem nu åt sig själva och vänta [på det som skall komma]; även de skall vänta.