التكوير   سورة  : At-Takwir


سورة Sura   التكوير   At-Takwir
التكوير At-Takwir
إِذَا الشَّمْسُ كُوِّرَتْ (1) وَإِذَا النُّجُومُ انكَدَرَتْ (2) وَإِذَا الْجِبَالُ سُيِّرَتْ (3) وَإِذَا الْعِشَارُ عُطِّلَتْ (4) وَإِذَا الْوُحُوشُ حُشِرَتْ (5) وَإِذَا الْبِحَارُ سُجِّرَتْ (6) وَإِذَا النُّفُوسُ زُوِّجَتْ (7) وَإِذَا الْمَوْءُودَةُ سُئِلَتْ (8) بِأَيِّ ذَنبٍ قُتِلَتْ (9) وَإِذَا الصُّحُفُ نُشِرَتْ (10) وَإِذَا السَّمَاءُ كُشِطَتْ (11) وَإِذَا الْجَحِيمُ سُعِّرَتْ (12) وَإِذَا الْجَنَّةُ أُزْلِفَتْ (13) عَلِمَتْ نَفْسٌ مَّا أَحْضَرَتْ (14) فَلَا أُقْسِمُ بِالْخُنَّسِ (15) الْجَوَارِ الْكُنَّسِ (16) وَاللَّيْلِ إِذَا عَسْعَسَ (17) وَالصُّبْحِ إِذَا تَنَفَّسَ (18) إِنَّهُ لَقَوْلُ رَسُولٍ كَرِيمٍ (19) ذِي قُوَّةٍ عِندَ ذِي الْعَرْشِ مَكِينٍ (20) مُّطَاعٍ ثَمَّ أَمِينٍ (21) وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجْنُونٍ (22) وَلَقَدْ رَآهُ بِالْأُفُقِ الْمُبِينِ (23) وَمَا هُوَ عَلَى الْغَيْبِ بِضَنِينٍ (24) وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطَانٍ رَّجِيمٍ (25) فَأَيْنَ تَذْهَبُونَ (26) إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌ لِّلْعَالَمِينَ (27) لِمَن شَاءَ مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ (28) وَمَا تَشَاءُونَ إِلَّا أَن يَشَاءَ اللَّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ (29)
الصفحة Page 586
التكوير At-Takwir
(1) NÄR SOLEN lindas in [i mörker],
(2) och stjärnorna mister sitt sken,
(3) och bergen sätts i rörelse,
(4) och de dräktiga kamelstona lämnas utan tillsyn,
(5) och de vilda djuren tyr sig till varandra,
(6) och haven fattar eld,
(7) och själarna förs samman [de goda med de goda, de onda med de onda],
(8) och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas
(9) för vilket brott hon miste livet,
(10) och [räkenskapens] böcker öppnas,
(11) och himlens [förhänge] dras ifrån,
(12) och helvetets [ugnar] fyras under,
(13) och paradiset görs synligt -
(14) [då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen].
(15) JAG kallar att vittna planeterna,
(16) som, när de följer sina banor, döljer sig [under horisonten],
(17) och natten, när dess mörker sänker sig,
(18) och morgonen, när den drar sitt [första] andetag. -
(19) Denna [Skrift] är förvisso [Guds] ord, framsagda av en ädel budbärare,
(20) en som äger stor makt och vars plats är nära Herren till allmaktens tron,
(21) åtlydd och därtill högt betrodd!
(22) Er landsman är inte besatt av andar -
(23) han såg helt visst [budbäraren] vid den klara horisonten -
(24) och han undanhåller ingenting av [vad han fått veta av] det som är dolt för människor.
(25) Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstött demon.
(26) Vilken väg skall ni [nu] slå in på [i försöken att beljuga och misstänkliggöra den]
(27) Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor -
(28) till dem av er som vill följa en rak väg.
(29) Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg].
 


اتصل بنا | الملكية الفكرية DCMA | سياسة الخصوصية | Privacy Policy | قيوم المستخدم

آيــــات - القرآن الكريم


© 2022