(77) och gav hans efterkommande en plats [på jorden]

(78) och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten;

(79) i alla länder [ber de]: "Fred och välsignelse över Noa!".

(80) Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta -

(81) han var en av Våra sant troende tjänare.

(82) Och Vi lät de andra drunkna.

(83) ABRAHAM följde samma väg.

(84) Han steg inför sin Herre med rent hjärta.

(85) Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad är det ni dyrkar

(86) Hyllar ni lögnen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud

(87) Vad är då er åsikt om världarnas Herre?"

(88) Och han såg upp mot stjärnorna

(89) och sade: "Jag känner vämjelse [för er skull]!"

(90) Då drog de sig tillbaka och gick ifrån honom.

(91) Därefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och frågade: "Varför tar ni inte för er [av offergåvorna]

(92) Hur är det fatt med er? Och ni svarar ju inte!"

(93) Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [så att de gick i stycken].

(94) Då fick [människorna] bråttom tillbaka,

(95) [och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer],

(96) fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?"

(97) De sade: "Låt oss bygga ett bål och kasta honom i elden!"

(98) Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer].

(99) Och [Abraham] sade: "Jag skall [lämna er och] gå dit min Herre vill leda mig."

(100) [Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rättfärdiga!" -

(101) Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag.

(102) Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]."