(41) Och ett tecken för dem är att Vi i den tungt lastade arken räddade deras [förfäder och dessas] efterkommande,

(42) och Vi har skapat efterbilder till den som tjänar dem på deras resor.

(43) Om Vi ville, kunde Vi låta dem drunkna; ingen skulle höra deras nödrop och ingen räddning nå dem,

(44) om det inte var så att Vi förbarmade oss över dem och lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

(45) Men när de uppmanas: "Var på er vakt mot [de faror] som ligger framför er [och som ni har varnats för] men också mot dem som ni inte vet något om - kanske skall [Gud] visa er barmhärtighet"- [vänder de sig bort];

(46) ja, vilket budskap som än når dem från deras Herre, vänder de ryggen till.

(47) Och när de som förnekar sanningen uppmanas: "Ge åt andra av det som Gud har skänkt er för er försörjning", säger de till de troende: "Skall vi livnära den som Gud hade kunnat föda, om Han velat? Detta har ni helt missuppfattat!"

(48) Och de säger: "Och detta löfte [om uppståndelse och dom], när skall det infrias, om ni har talat sanning?"

(49) Det enda de har att vänta på är [dånet av Guds straff] - ett enda dån, som skall drabba dem när de som bäst överlägger om [sina viktiga angelägenheter].

(50) De kommer inte att få tid att upprätta testamente, och de hinner inte vända tillbaka till de sina.

(51) Och det skall stötas i basunen och alla skall skynda ut ur gravarna för att möta sin Herre;

(52) och de skall jämra sig och ropa: "Vem har väckt oss ur vår djupa sömn?" [Och änglarna skall svara:] "Detta är vad den Nåderike har lovat - budbärarna sade sanningen."

(53) Ett dån, ett enda, skall ljuda, och alla skall föras fram inför Oss.

(54) Ingen skall tillfogas orätt denna Dag och ni skall inte lönas för något annat än era egna handlingar.