(71) [Lot] sade: "Här är mina döttrar, om ni måste göra [vad ni har satt er i sinnet]."
(72) [De utsända sade:] "Så sant du lever [kommer de inte att lyssna till dig]! I sin upphetsning vet de inte vad de gör."
(73) Och när solen gick upp genljöd över dem dånet [av Guds straff].
(74) Vi lade [deras städer] i ruiner och det förutbestämda straffet drabbade dem som ett regn av stenblock.
(75) I detta ligger sannerligen budskap till dem som försöker tränga in i tingens innersta mening.
(76) Dessa [städer] var belägna nära en ännu existerande väg.
(77) Här ligger helt visst ett budskap till dem som tror.
(78) Även de som bodde i [Madyans] skogklädda dalar var djupt orättfärdiga [människor]
(79) och Vi lät dem gå under. Båda dessa folk levde nära en [ännu] fullt synlig huvudväg.
(80) INVÅNARNA i Al-Hidjr kallade [Våra] budbärare lögnare.
(81) Vi gav dem del av Våra budskap, men de vände envist ryggen till.
(82) De högg ut bostäder åt sig ur klippan och bodde där i trygghet.
(83) Men en dag i gryningen genljöd dånet [av Guds straff] över dem,
(84) och [befästningarna] som de hade uppfört kunde inte skydda dem [mot förintelsen].
(85) VI HAR inte skapat himlarna och jorden och allt däremellan utan en plan och ett syfte. Och Stunden skall komma [med räkenskap och dom]. Förlåt dem därför [Muhammad] och överse med [deras fel och brister];
(86) din Herre är Den som har skapat allt och har kunskap om allt.
(87) VI HAR gett dig sju [verser] att ständigt upprepa och Koranen i all dess majestätiska skönhet.
(88) Se inte [med avund] på de ögonblick av jordisk lycka som Vi skänker några av dessa [förnekare] och sörj inte över deras [otro], men visa hänsyn mot de troende och ge dem din kärleksfulla omtanke;
(89) och säg [till människorna]: "Jag är den varnare som varnar öppet och entydigt [för Guds straff]."
(90) [Vi har nämligen anförtrott dig ett gudomligt budskap] så som Vi tidigare gav Våra uppenbarelser till dem som [därefter godtyckligt] delade upp dem i stycken