(33) OCH NÄR människorna drabbas av ett ont ber de, ångerfulla, till sin Herre om hjälp; men när Han i Sin nåd har bönhört dem, sätter några av dem gudar vid sin Herres sida

(34) [liksom] för att visa att de inte vill tacka Oss för det som Vi har skänkt dem. Gläd er då åt livet [ännu en tid]! En dag skall ni få veta [sanningen].

(35) Skulle Vi ha sänt dem ett budskap, där de nämns som de vill sätta [som medhjälpare] vid Vår sida?

(36) När Vi visar människorna Vår nåd gläds de åt detta; men när de drabbas av ett ont som är följden av deras egna handlingar, förlorar de allt hopp.

(37) Ser de inte att Gud ger den Han vill riklig och [den Han vill] knappare utkomst? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro.

(38) Ge till den nära anförvanten vad han har rätt att vänta och ge [till] de behövande och [till] vandringsmannen; detta är det bästa för dem som vill vinna Guds välbehag och det skall gå dem väl i händer!

(39) Vad ni lånar ut i ockersyfte för att det skall växa [i värde] på bekostnad av [andra] människors egendom, växer inte [i värde] inför Gud; men det ni ger till de behövande för att vinna Guds välbehag [välsignar Han] med en mångdubbel belöning.

(40) DET ÄR GUD som har skapat er och gett er er försörjning och som en dag skall låta er dö och en Dag väcka er till nytt liv. Finns det bland de medhjälpare som ni vill sätta vid Guds sida, den som kan göra något av allt detta? [Nej,] stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] sätter vid Hans sida!

(41) Ordningen har störts och fördärv har visat sig på fasta land och i havet, allt verk av människohand. Därför låter Han dem känna på några av [följderna av] deras handlingar; kanske kommer de att [ångra sig och] vända om.