(48) och det onda de gjorde [i livet] skall bli uppenbart för dem; och det som de då alltid skämtade om skall helt inringa dem.

(49) NÄR MÄNNISKAN drabbas av ett ont, anropar hon Oss [om hjälp]; men när Vi skänker henne av Vårt goda, säger hon: "Detta får jag på grund av min kunskap [och min klokhet]." Nej, detta [goda] är en prövning, men de flesta inser det inte.

(50) Detsamma sade de som levde före dem [och som förnekade sanningen]; men det som de hade förvärvat [i livet] var dem till ingen nytta,

(51) och det onda de hade gjort återföll på dem [själva]. Och de som nu begår orätt skall [också] drabbas av det onda de gör, och de kommer inte att kunna sätta sig upp emot [Gud]!

(52) Vet de inte, att Gud ger den Han vill riklig, och den [Han vill] knappare utkomst? I detta ligger helt visst budskap till människor som vill tro!

(53) SÄG [Muhammad] till Mina tjänare: "Om ni har gjort orätt mot er själva genom att överträda [Mina bud], misströsta då inte om Guds nåd. Gud förlåter alla synder; Han är Den som ständigt förlåter, Den som ständigt visar barmhärtighet!"

(54) Vänd åter till Gud och underkasta er Hans vilja innan straffet drabbar er och ni inte [längre] kan få hjälp.

(55) Och följ den bästa av de [vägar] som har uppenbarats för er av er Herre, innan Hans straff plötsligt kommer över er, när ni minst anar det.

(56) Ingen skall [då] kunna säga: 'Hur ångrar jag inte att jag försummade [lydnaden mot] Gud och att jag vågade göra narr [av de troende]!' -