(1) HA meem.

(2) [DETTA ÄR] uppenbarat av den Nåderike, den Barmhärtige -

(3) en Skrift vars budskap är avfattat i en fast och klar förkunnelse på arabiskt språk till nytta för de insiktsfulla,

(4) med varsel om hopp och glädje - och med ord till varning. Men de flesta [människor] vänder sig bort och vill inte lyssna [när den läses högt],

(5) och de säger: "Våra hjärtan är övertäckta så att dina ord inte når fram, och våra öron har täppts till och ett hinder har rests mellan oss och dig. Handla nu [som du anser bäst]; vi skall handla [som vi anser bäst]!"

(6) Säg [Muhammad]: "Jag är bara en människa som ni. Men jag vet genom uppenbarelsen att er Gud är den Ende Guden; vänd er därför [i ödmjukhet] till Honom och be om Hans förlåtelse!" Olyckliga de som sätter medgudar vid Guds sida,

(7) de som vägrar att ge åt de fattiga; det är just [dessa människor] som förnekar livet efter detta!

(8) De [å andra sidan] som tror och lever ett rättskaffens liv - deras lön skall vara utan ände.

(9) SÄG: "Hur kan ni förneka Honom, som har skapat jorden under två dagar? Och sätta medgudar vid Hans sida? - Han, världarnas Herre!"

(10) Det är Han som har sänkt ned i den fast förankrade berg, som reser sig högt över dess [yta], och [därefter] har välsignat den och mätt ut [med Sitt mått] allt som skulle [tjäna dess inbyggare till] näring. [Han skapade allt detta] under jämnt fyra dagar - [ett svar] till dem som frågar.

(11) Och Han vände sig mot rymden, som var rök, och sade till den och till jorden: "Kom, villigt eller nödda och tvungna!" - och de svarade: "Vi kommer villigt!"