(32) Bland Hans tecken är också skeppen som seglar över havet, där de [reser sig som bergstoppar över horisonten].

(33) Om Han vill låter Han vinden mojna, och då blir de liggande stilla på [havets] yta - i detta ligger helt visst budskap till var och en som står fast i motgången och som tackar [Gud i allt] -

(34) eller Han kan låta dem förlisa [med man och allt] på grund av vad de har förtjänat [med sina handlingar]; ändå utplånar Han mycken synd.

(35) Och de som sätter Guds uppenbarelser i fråga skall veta att de aldrig kommer att finna en plats dit de kan fly.

(36) OCH [GÖR klart för er att] vad det än är som ni får ta emot [på jorden], är det [bara] sådant som förljuvar det jordiska livet, medan det [som väntar] hos Gud är det bästa och det som består. [Det väntar] dem som tror och litar till sin Herre

(37) och som avhåller sig från de grövsta synderna och skamliga handlingar och som förlåter, [även] om vreden har gripit dem,

(38) och som svarar när deras Herre kallar och som förrättar bönen och som [i allt] iakttar regeln om samråd och som ger åt andra av det som Vi skänker dem för deras försörjning;

(39) och som hjälper varandra att försvara sig när de har utsatts för övergrepp.

(40) Svaret på ett ont [som någon har lidit] är ett motsvarande ont [tillfogat gärningsmannen]; men den som förlåter och söker försoning [med sin fiende] skall få sin lön av Gud; Han är inte vän till dem som begår övergrepp.

(41) Inget klander kan riktas mot dem som försvarar sig mot liden oförrätt.

(42) Ingen får klandras utom den som tillfogar [andra] människor ont och som här på jorden begår övervåld i strid med rätten och sanningen; ja, sådana [människor] får se fram mot ett plågsamt straff.

(43) Men den som bär [den lidna orätten] med tålamod och förlåter [har bestått ett prov som kräver] fasthet i föresatsen!

(44) DEN SOM Gud låter gå vilse finner därefter ingen beskyddare. Du skall få se hur de orättfärdiga beter sig när de [efter Uppståndelsen] står inför straffet och ropar: "Finns det ingen väg tillbaka?"