(19) Och de som tror på Gud och Hans Sändebud och som vittnar om sanningen inför Gud, de skall få sin lön och [skall lysas av] ett klart ljus! Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn har Elden till arvedel!

(20) TÄNK [ÄVEN] på att detta jordiska liv [knappast är annat än] lek och förströelse, tom prakt, ihåligt skryt och tävlan om att överträffa varandra i rikedom och i antal söner. Det är som [jord som fått ta emot] rikligt regn. Den grönska som det framkallar gläder odlarna, men sedan vissnar den och du ser hur den gulnar, till dess ingenting annat återstår än torra strån. I nästa liv [väntar] ett strängt straff eller Guds förlåtelse och Hans välbehag, men livet här i denna värld ger enbart flyktig och bedräglig glädje.

(21) Tävla [därför] om [att vinna] er Herres förlåtelse och ett paradis, lika vidsträckt som himlarna och jorden, vilket är berett att ta emot dem som tror på Gud och Hans Sändebud. I Sin godhet låter Gud Sin nåd [flöda] över den Han vill - Guds nåd är en outsinlig källa.

(22) Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Gud någon möda.

(23) [Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er. Gud älskar inte inbilska skrävlare

(24) och [inte heller] girigbukar, som förmanar andra att hålla hårt om penningpåsen. Och den som vänder [Gud] ryggen [bör tänka på att] Gud är Den som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.