(1) PROFET! När någon av er har för avsikt att skilja sig från sin hustru, skall han [iaktta] den föreskrivna väntetiden och beräkna denna tid [med all noggrannhet]. Och frukta Gud, er Herre! Mannen får inte tvinga [hustrun] att lämna hemmet och hon skall inte heller [självmant] lämna det annat än om hon gjort sig skyldig till en grovt oanständig [eller annan förkastlig] handling. Dessa är de regler som Gud [har föreskrivit], och den som överträder dessa av Gud [givna] regler har begått orätt mot sig själv; det är nämligen möjligt - om det kan du ingenting veta - att Gud efter det [som varit] låter ett nytt läge uppstå.

(2) [När någon av er skilt sig från sin hustru] och hennes väntetid närmar sig sitt slut, skall han antingen hålla henne kvar eller också låta henne gå, allt i hedersamma former. Och tag två rättsinniga människor ur er krets till vittnen, och avge själva vittnesmål inför Gud! Denna maning riktas till alla som tror på Gud och den Yttersta dagen. Gud visar var och en som fruktar Honom en utväg ur [alla svårigheter]

(3) och sörjer för honom på ett sätt som han inte kan förutse; och den som litar till Gud behöver inget annat [stöd]. Gud når alltid Sitt syfte [och] Gud har fastställt ett mått för allt.

(4) Om ni tvekar om [vad som gäller] dem av era kvinnor, vilkas månadsblödningar helt har upphört, är deras väntetid tre månader, och samma tid gäller dem vars blödningar har uteblivit. Och de som är havande skall invänta barnets födelse. Och för var och en som fruktar Honom gör Gud uppgiften lätt;

(5) detta är vad Gud befaller er genom Sin uppenbarelse. Och för den som fruktar Honom skall Gud utplåna hans dåliga handlingar och öka hans belöning.