(9) Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd.

(10) När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.

(11) När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er.

(12) Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta.

(13) Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång -

(14) och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt,

(15) den Dagen har det kommit som måste komma.

(16) Och himlen - som har blivit skör - skall brista

(17) och änglarna [skall stiga fram] från alla håll och över dem skall åtta [bärare] den Dagen bära din Herres tron.

(18) Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt.

(19) Och den som får ta emot sin bok med höger hand skall ropa: "Kom! Läs [vad som står] i min bok!

(20) Jag visste att jag [en dag] skulle kallas att avlägga räkenskap!"

(21) Han skall leva, salig,

(22) i ett himmelskt paradis,

(23) där [alla] frukter är [lockande] nära.

(24) [Han och hans medbröder skall uppmanas:] "Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni sände framför er!"

(25) Men den som får ta emot sin bok med vänster hand skall säga: "Ack, om jag ändå hade sluppit se min bok

(26) och fått förbli i okunnighet om denna räkenskap över mitt [liv]!

(27) Om ändå detta hade varit slutet!

(28) Ingen nytta har jag av allt det som jag ägde!

(29) Mina argument har mist all styrka!"

(30) [Då skall befallningen ges:] "Grip honom och slå honom i en krage av järn

(31) och låt helvetets lågor sveda honom.

(32) Kedja därefter ihop honom [med andra syndare] i en kedja vars längd är sjuttio alnar;

(33) han ville nämligen inte tro på Guds höga majestät,

(34) och uppmanade ingen att ge den fattige att äta.