(40) Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd
(41) att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss!
(42) Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om,
(43) den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder,
(44) stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts.
نوح Nooh
(1) VI SÄNDE Noa till hans folk med uppdraget: "Varna ditt folk, innan ett plågsamt straff drabbar dem!"
(2) [Och Noa] sade: "Jag har kommit, mitt folk, för att varna er klart och entydigt:
(3) dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig!
(4) Då skall Gud förlåta er era synder och ge er uppskov till en tid [som Han] har fastställt - när den är inne, kan den inte uppskjutas - om ni [bara] visste...!"
(5) [Noa bad till Gud och] sade: "Herre! Jag har talat till mitt folk natt och dag,
(6) men mina uppmaningar har bara lett till att de alltmer drar sig undan.
(7) Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod.
(8) Jag har vädjat till dem med hög röst
(9) och talat offentligt till dem på allmän plats, och jag har talat med dem i förtrolighet
(10) och sagt dem: 'Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt;