(16) [Och sinsemellan sade de:] "Sedan vi [nu] har dragit oss undan dem och allt vad de dyrkar i Guds ställe, låt oss fly till grottan! Gud skall förbarma Sig över oss och ge oss vad vi behöver och hjälpa oss att bestå [provet]."

(17) Du kunde se den uppgående solen vika av åt höger från deras grotta och den sjunkande solen flytta sig åt vänster från dem, där de befann sig i ett av [grottans] rum. Detta är ett av Guds tecken: den som Gud vägleder finner den rätta vägen, men för den som Han låter gå vilse kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.

(18) Du kunde ha trott att de låg där vakna, fastän de var försänkta i sömn. Vi lät dem vända sig än på höger sida, än på vänster och deras hund låg vid ingången med utsträckta framben. Om du oförmodat hade stött på dem, skulle du helt säkert ha vänt om och i förskräckelse ha sprungit därifrån.

(19) Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.

(20) Om [stadens invånare] får vetskap om oss, kommer de att stena oss till döds eller tvinga oss att återgå till deras tro och då vinner vi aldrig [vårt syfte]."