(62) Och sedan de hade gått ännu ett stycke sade [Moses] till sin tjänare: "Sätt nu fram vårt middagsmål; det har varit en ansträngande färd!"

(63) [Tjänaren] sade: "Så besynnerligt! När vi begav oss till klippan där [för att vila] glömde jag bort fisken. Det kan bara ha varit Djävulen som fick mig att glömma den! Och den tog sig fram till havet; det är sannerligen märkligt!"

(64) [Moses] sade: "Detta är just den plats Vi söker!" Och så vände de tillbaka samma väg som de kom

(65) och fann en av Våra tjänare som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap.

(66) Moses sade till honom: "Får jag följa dig så att du kan lära mig något av allt det som du har fått veta om rätt och orätt?"

(67) [Den vise mannen] svarade: "Du kommer inte att ha tålamod med mig!

(68) Skulle du kunna stå ut med det som ligger utanför din erfarenhet?"

(69) [Moses] svarade: "Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt."

(70) [Den vise] sade: "Nåväl! Om du vill följa mig får du inte fråga mig om något [som jag företar mig] förrän jag [själv] för det på tal med dig."

(71) Så började de sin vandring och [kom till en strand där] de steg i en båt; och [den vise mannen] gjorde ett hål i den [och Moses] utropade: "Har du gjort ett hål i den för att de som går ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort något oerhört!"

(72) Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”

(73) [Moses] sade: "Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!"

(74) Och de vandrade vidare till dess de mötte en ung man och [den vise] dödade honom, [varpå Moses] utropade: "Har du berövat en oskyldig människa livet, som inte gjort orätt mot någon annan? Du har sannerligen begått en oerhörd handling!"