(28) Efter detta sände Vi ingen himmelsk armé mot hans landsmän - det behövdes inte -
(29) ett dån genljöd, ett enda, och allt blev tyst.
(30) ARMA människor! Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av honom!
(31) Har de inte klart för sig hur många släkten Vi lät gå under före deras tid, [släkten] som aldrig skall återkomma?
(32) Men alla skall de [en Dag] föras fram inför Oss.
(33) Ett tecken [på Guds allmakt] har de fått i den döda jorden, som Vi skänker nytt liv och där Vi låter brödsäd växa, som tjänar dem till föda;
(34) och där Vi låter palmlundar och vingårdar uppstå, vattnade av källor,
(35) av vars frukt de äter efter att bidragit med [sina] händers arbete. Skall de då inte tacka [Honom]
(36) Stor i Sin härlighet är Han, som har skapat allt vad jorden alstrar, människorna själva och det som de saknar kunskap om, i motsatspar.
(37) Också i natten har de ett tecken; Vi klär av den dagen - och de sveps i mörker.
(38) Och solen som löper mot sin viloplats, anvisad henne av Den som äger all makt, all kunskap.
(39) Och månen, för vilken Vi har föreskrivit faser [som den måste passera] tills den blir lik den vissna, krökta stjälken till en dadelklase.
(40) Solen skall inte skynda ifatt månen, och natten hinner inte upp dagen; var och en rör sig nämligen i sin [fastställda] bana.