(13) OCH FRAMSTÄLL för dem en liknelse - [en berättelse om] hur invånarna i en stad betedde sig när [Våra] utsända kom till dem.

(14) Vi sände till dem två [sändebud] och de beskyllde båda för lögn; därför sände Vi en tredje till deras hjälp. Och de sade: "Vi har sänts till er [med budskap från Gud]!"

(15) [Invånarna] svarade: "Ni är ingenting annat än vanliga människor som vi; den Nåderike har aldrig uppenbarat något. Vad ni säger är ren lögn."

(16) [Sändebuden] sade: "Vi har helt visst sänts till er med vår Herres vetskap;

(17) vår uppgift är att framföra vårt budskap klart och entydigt."

(18) [Invånarna] sade: "Vi ser er ankomst som ett varsel om kommande olyckor! Om ni inte avstår [från ert uppsåt], skall vi sannerligen stena er, ja, vi skall låta er utstå ett plågsamt straff!"

(19) [Sändebuden] sade: "De olyckor ni tror att vi varslar om beror av er själva. [Hotar ni oss] därför att vi påminner er [om Gud och varnar er]? Ni är sannerligen människor som går till de värsta överdrifter!"

(20) Då kom en man springande från stadens andra ände och ropade: "Lyssna, mitt folk, till budbärarna!

(21) Lyssna till dem som inte begär någon ersättning av er och som är rätt vägledda!

(22) Varför skulle jag inte tillbe Honom som har skapat mig? Det är till Honom som ni alla [till sist] skall föras åter.

(23) [Varför] skulle jag sätta medgudar vid Hans sida? Om den Nåderike vill att något ont skall drabba mig, är deras förböner till ingen nytta för mig och de kan inte rädda mig.

(24) Vilket grovt misstag hade jag då inte begått!

(25) Jag tror på Honom som [också] är er Herre; lyssna till mig!"

(26) Han bjöds att stiga in i paradiset - [och] utbrast: "Ack, om mitt folk visste

(27) att min Herre har förlåtit mig och gett mig en hedersam plats!"