(1) VID den sjunkande stjärnan!

(2) Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt.

(3) Och han talar inte av egen drift -

(4) nej, [det är] uppenbarelsens ord,

(5) som en av de allra mäktigaste lär honom,

(6) [en ängel] stark och vis. Och han framträdde i sin verkliga skepnad

(7) över horisonten;

(8) därefter närmade han sig till dess han stod [svävande i luften]

(9) på två båglängders avstånd eller ännu närmare.

(10) Så uppenbarade [Gud] det han ville uppenbara för Sin tjänare.

(11) Hjärtat tog inte miste på vad han såg;

(12) ifrågasätter ni att han såg detta som han såg?

(13) Ja, han såg honom ännu en gång

(14) vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen,

(15) intill [den ljuvliga] vilans lustgård;

(16) och lotusträdet badade [i ett bländande ljus].

(17) Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg;

(18) han fick ju se några av sin Herres största tecken.

(19) HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza

(20) och Manat, den tredje [som ni dyrkar]?

(21) Förbehåller ni er alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma?

(22) Det är sannerligen en ojämn fördelning!

(23) Nej, dessa [gudinnor] är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Gud har aldrig gett tillstånd till detta. - De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.

(24) Eller skall människan få allt vad hon önskar

(25) Nej, [de som anropar krafter som de tror har del i Guds makt, skall veta att] allt i det kommande livet och i denna värld tillhör Gud.

(26) Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Gud har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.