(45) och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,
(46) av en droppe utgjuten säd,
(47) och att Han skall låta det nya livet träda fram;
(48) och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;
(49) och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;
(50) och att Han lät det forna Aad gå under
(51) liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -
(52) och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -
(53) och de [städer] som Han kastade över ända
(54) och täckte dem med det som täckte [dem].
(55) Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?
(56) DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.
(57) [Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,
(58) [men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.
(59) Förvånas ni över dessa ord
(60) Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,
(61) och sträcker självsäkert på nacken
(62) Fall ned inför Gud och tillbe [Honom]!
القمر Al-Qamar
(1) STUNDEN NÄRMAR sig och månen har rämnat!
(2) Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" -
(3) De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar. Men allt har sin fasta bestämmelse.
(4) De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka
(5) [och] till djup visdom, men varningarna var till ingen nytta;
(6) vänd dig därför ifrån dem. Den Dag då roparen kallar människorna till det okända,