(13) Jag har utvalt dig [till profet]; lyssna nu noga till det som skall uppenbaras [för dig].

(14) Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig!

(15) Den Yttersta stunden skall komma, även om Jag håller dess [ankomst] hemlig, för att var och en skall lönas för det som han har strävat mot.

(16) Låt därför ingen som förnekar den och som [bara] följer sitt eget sinne, rubba dig i din tro på den - annars störtar du dig i fördärvet.

(17) Moses, vad är det du har i din högra hand?"

(18) Han svarade: "Det är min stav, som jag stöder mig på och som jag använder för att skala av löv från träden för mina får; jag har också annan nytta av den."

(19) [Gud] sade: "Kasta den ifrån dig, Moses!"

(20) [Moses] kastade den och se, då blev den till en orm, som kvickt ville slingra sig undan.

(21) [Gud] sade: "Grip nu tag i den och var inte rädd! Vi skall låta den återgå till sitt förra tillstånd.

(22) Tryck din hand [under kläderna] mot kroppens sida; då du drar fram den [skall den vara] skinande vit, utan en fläck - ett andra tecken [efter tecknet med staven] -

(23) Vi har nämligen velat låta dig se några av Våra stora tecken.

(24) Bege dig [nu] till Farao, som har gått för långt i sitt övermod."

(25) [Moses] sade: "Herre! Öppna mitt bröst [för Ditt ljus]

(26) och gör min uppgift lätt

(27) och lös min tungas band

(28) så att de förstår mina ord,

(29) och ge mig som medhjälpare en av de mina,

(30) Aron, min broder.

(31) Låt honom bli ett stöd för mig

(32) och låt honom dela min uppgift,

(33) så att vi oförtröttligt får prisa Din härlighet

(34) och ständigt minnas Dig!

(35) Du som ser oss [som vi är med våra fel och brister]!"

(36) [Gud] sade: "Moses! Allt det som du har bett om har beviljats dig!

(37) Vi har redan en gång visat dig Vår nåd