الفرقان   سورة  : Al-Furqaan


سورة Sura   الفرقان   Al-Furqaan
إِذَا رَأَتْهُم مِّن مَّكَانٍ بَعِيدٍ سَمِعُوا لَهَا تَغَيُّظًا وَزَفِيرًا (12) وَإِذَا أُلْقُوا مِنْهَا مَكَانًا ضَيِّقًا مُّقَرَّنِينَ دَعَوْا هُنَالِكَ ثُبُورًا (13) لَّا تَدْعُوا الْيَوْمَ ثُبُورًا وَاحِدًا وَادْعُوا ثُبُورًا كَثِيرًا (14) قُلْ أَذَٰلِكَ خَيْرٌ أَمْ جَنَّةُ الْخُلْدِ الَّتِي وُعِدَ الْمُتَّقُونَ ۚ كَانَتْ لَهُمْ جَزَاءً وَمَصِيرًا (15) لَّهُمْ فِيهَا مَا يَشَاءُونَ خَالِدِينَ ۚ كَانَ عَلَىٰ رَبِّكَ وَعْدًا مَّسْئُولًا (16) وَيَوْمَ يَحْشُرُهُمْ وَمَا يَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ فَيَقُولُ أَأَنتُمْ أَضْلَلْتُمْ عِبَادِي هَٰؤُلَاءِ أَمْ هُمْ ضَلُّوا السَّبِيلَ (17) قَالُوا سُبْحَانَكَ مَا كَانَ يَنبَغِي لَنَا أَن نَّتَّخِذَ مِن دُونِكَ مِنْ أَوْلِيَاءَ وَلَٰكِن مَّتَّعْتَهُمْ وَآبَاءَهُمْ حَتَّىٰ نَسُوا الذِّكْرَ وَكَانُوا قَوْمًا بُورًا (18) فَقَدْ كَذَّبُوكُم بِمَا تَقُولُونَ فَمَا تَسْتَطِيعُونَ صَرْفًا وَلَا نَصْرًا ۚ وَمَن يَظْلِم مِّنكُمْ نُذِقْهُ عَذَابًا كَبِيرًا (19) وَمَا أَرْسَلْنَا قَبْلَكَ مِنَ الْمُرْسَلِينَ إِلَّا إِنَّهُمْ لَيَأْكُلُونَ الطَّعَامَ وَيَمْشُونَ فِي الْأَسْوَاقِ ۗ وَجَعَلْنَا بَعْضَكُمْ لِبَعْضٍ فِتْنَةً أَتَصْبِرُونَ ۗ وَكَانَ رَبُّكَ بَصِيرًا (20)
الصفحة Page 361
(12) när den ser dem på avstånd, låter den höra sitt ursinniga rytande och rosslande läten;
(13) och när de kastas, sammankedjade, i någon av dess trånga hålor, ber de där nedifrån om förintelse.
(14) [Men en röst skall säga:] "Be inte i dag om förintelse, be om många förintelser!"
(15) Säg: "Är detta det bästa - eller är det den evigt [grönskande] lustgård som de gudfruktiga har utlovats? Den är deras belöning och målet för deras färd.
(16) Där skall alla deras önskningar uppfyllas [och där] förblir de till evig tid; Gud [själv] borgar för infriandet av detta löfte."
(17) OCH DEN dag då Han skall samla dem med dem som de dyrkade i Guds ställe, skall Han fråga [de senare]: "Ledde ni dessa Mina tjänare på avvägar eller gick de [självmant] vilse?"
(18) De skall svara: "Stor är Du i Din härlighet! Vi [själva] hade inte rätt att ta andra än Dig till beskyddare; Du lät dem och deras förfäder njuta av livets goda till dess de [helt] glömde att åkalla Dig; de var [som] förtorkat, obrukbart land."
(19) [Och Gud skall säga:] "Nu har de [som ni tillbad] visat att det ni sade [om deras gudomlighet] var lögn och ni kan inte avvärja [straffet] och inte få hjälp. Den bland er som begått [denna] synd skall Vi låta utstå ett strängt straff!"
(20) VI HAR inte före dig sänt andra budbärare än sådana som åt [vanlig] föda och besökte marknaderna [som andra människor]. Med några av er [som redskap] har Vi utsatt andra för prövningar. Kommer ni att visa tålamod [i motgången]? Din Herre ser allt!
 


اتصل بنا | الملكية الفكرية DCMA | سياسة الخصوصية | Privacy Policy | قيوم المستخدم

آيــــات - القرآن الكريم


© 2022