(122) Två grupper bland dina män var nära att förlora modet, trots att de stod under Guds beskydd - det är till Gud som de troende måste lita.

(123) Och Gud skänkte er segern vid Badr, då ni var en oansenlig skara. Frukta därför Gud - kanske skall ni tacka [Honom].

(124) [Och minns] dina ord till de troende: "Är det inte nog för er [att veta] att Gud skall låta tretusen änglar stiga ned och förstärka era led?

(125) Ja, om ni håller stånd och fruktar Gud och om [fienden] i denna stund går till angrepp skall er Herre sända femtusen änglar som stormar fram till er hjälp."

(126) Gud lät detta [sägas] enbart för att inge er nytt hopp och stilla oron i era hjärtan - segern kan inte komma från någon annan än Gud, den Allsmäktige, den Vise -

(127) [och] för att låta några av sanningens förnekare smaka döden eller nederlagets förödmjukelse och se sina förhoppningar grusas.

(128) Det ankommer inte på dig [Muhammad] att bestämma om [Gud] skall ta emot deras ånger eller straffa dem - de är orättfärdiga människor.

(129) Allt det som himlarna rymmer och det som jorden bär tillhör Gud. Han förlåter den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

(130) TROENDE! Livnär er inte på ocker som fördubblar och mångdubblar [vinsten]. Frukta Gud - kanske skall det gå er väl i händer.

(131) Och frukta Elden, som är beredd att ta emot dem som förnekar sanningen.

(132) Och lyd Gud och Sändebudet - kanske erfar ni [Hans] barmhärtighet.