الصافات   سورة  : As-Saaffaat


سورة Sura   الصافات   As-Saaffaat
فَكَذَّبُوهُ فَإِنَّهُمْ لَمُحْضَرُونَ (127) إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ (128) وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ (129) سَلَامٌ عَلَىٰ إِلْ يَاسِينَ (130) إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ (131) إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ (132) وَإِنَّ لُوطًا لَّمِنَ الْمُرْسَلِينَ (133) إِذْ نَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ أَجْمَعِينَ (134) إِلَّا عَجُوزًا فِي الْغَابِرِينَ (135) ثُمَّ دَمَّرْنَا الْآخَرِينَ (136) وَإِنَّكُمْ لَتَمُرُّونَ عَلَيْهِم مُّصْبِحِينَ (137) وَبِاللَّيْلِ ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ (138) وَإِنَّ يُونُسَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ (139) إِذْ أَبَقَ إِلَى الْفُلْكِ الْمَشْحُونِ (140) فَسَاهَمَ فَكَانَ مِنَ الْمُدْحَضِينَ (141) فَالْتَقَمَهُ الْحُوتُ وَهُوَ مُلِيمٌ (142) فَلَوْلَا أَنَّهُ كَانَ مِنَ الْمُسَبِّحِينَ (143) لَلَبِثَ فِي بَطْنِهِ إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ (144) ۞ فَنَبَذْنَاهُ بِالْعَرَاءِ وَهُوَ سَقِيمٌ (145) وَأَنبَتْنَا عَلَيْهِ شَجَرَةً مِّن يَقْطِينٍ (146) وَأَرْسَلْنَاهُ إِلَىٰ مِائَةِ أَلْفٍ أَوْ يَزِيدُونَ (147) فَآمَنُوا فَمَتَّعْنَاهُمْ إِلَىٰ حِينٍ (148) فَاسْتَفْتِهِمْ أَلِرَبِّكَ الْبَنَاتُ وَلَهُمُ الْبَنُونَ (149) أَمْ خَلَقْنَا الْمَلَائِكَةَ إِنَاثًا وَهُمْ شَاهِدُونَ (150) أَلَا إِنَّهُم مِّنْ إِفْكِهِمْ لَيَقُولُونَ (151) وَلَدَ اللَّهُ وَإِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ (152) أَصْطَفَى الْبَنَاتِ عَلَى الْبَنِينَ (153)
الصفحة Page 451
(127) Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] -
(128) men inte så Guds sanna tjänare. -
(129) Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten
(130) [som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!"
(131) Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -
(132) Han var en av Våra sant troende tjänare.
(133) ÄVEN LOT var en av [Våra] budbärare.
(134) Vi räddade honom och hela hans familj
(135) utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar,
(136) och därpå lät Vi de övriga gå under.
(137) Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen
(138) och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd
(139) ÄVEN JONA var en av [Våra] budbärare;
(140) han flydde som en förrymd slav [och gömde sig] ombord på ett fullastat skepp.
(141) Och så kastade de lott och han förlorade;
(142) [och de kastade honom i havet] och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel.
(143) Och hade han inte hört till dem som [också i motgångens dagar] prisar Gud,
(144) skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de [döda] skall återuppväckas.
(145) Men Vi lät honom kastas upp [ur fiskens buk] på en öde [strand], sjuk [och eländig],
(146) och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom.
(147) Så sände Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [människor] eller ännu fler;
(148) och de trodde [nu på honom] och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.
(149) BE DEM nu om en förklaring: är det så att din Herre skall ha döttrar medan de [själva] skall ha söner?
(150) Eller [påstår de] att Vi i deras åsyn har skapat änglarna till kvinnliga [väsen]
(151) I sin lögnaktighet säger de ju:
(152) "Gud har avlat." Ja, visst är de lögnare alltigenom!
(153) Skulle Han ha valt döttrar framför söner?
 


اتصل بنا | الملكية الفكرية DCMA | سياسة الخصوصية | Privacy Policy | قيوم المستخدم

آيــــات - القرآن الكريم


© 2022