(1) Saad.

(2) De som förnekar sanningen av högmod och motsägelselusta [och förkastar dess budskap bör tänka på]

(3) hur många släkten Vi har låtit gå under före dem! [När de såg straffet] ropade de [på förskoning], men den tid då de hade kunnat rädda sig var förbi.

(4) De förvånas över att [en man] ur deras egen krets kommer till dem för att varna dem, och förnekarna av sanningen säger: "Hans vältalighet bländar oss, men det är bara lögn.

(5) Han gör ju alla gudar till en gud? Det är högst märkligt!"

(6) Och deras ledare sade till varandra när de bröt upp [från en överläggning:] "Låt oss hålla fast vid våra gudar! Här ligger helt säkert något bakom!

(7) Något liknande har vi inte hört från [de kristna]. Nej, detta är bara [hans eget] påfund.

(8) Skulle just han vara den bland oss [som hedrats med] att få ta emot [Guds] påminnelse?" Nej, det är Min uppenbarelse som de tvivlar på! Men de har inte ännu fått smaka Mitt straff.

(9) Eller har de kanske i sina händer din Herres förråd av nåd, Han, den Allsmäktige, Givaren?

(10) Eller har de herraväldet över himlarna och jorden och allt som finns däremellan? Låt dem då med de medel [som står dem till buds] stiga upp [till himlen och därifrån försöka styra allt]!

(11) De är bara en liten skara som har gaddat sig samman [mot Profeten]; de är redan besegrade.

(12) Före dem förkastade Noas folk sanningen och [stammen] Aad och [de otaliga] tältmasternas Farao

(13) och [stammen] Thamud och Lots folk och de som befolkade [Madyans] skogklädda dalar, [alla] tog de ställning [mot sanningen] -

(14) alla utan undantag beskyllde de budbärarna för lögn - och Mitt straff drabbade dem, rättvist och oundvikligt.

(15) Ett enda [ihållande] dån är vad dessa [nutida förnekare] har att vänta på; och inget uppskov skall ges.

(16) De [vågar] säga: "Herre! Låt oss få vår del [av straffet] genast, före Räkenskapens dag!"