(17) Bär vad de säger [Muhammad] med jämnmod och minns Vår tjänare David, stark till kropp och själ. Han vände alltid tillbaka till Oss [i ånger över sina fel].

(18) Vi lät bergen förena sig med honom, vid dagens slut och i soluppgången, i lovsång till Vår ära,

(19) liksom fåglarnas skaror, som alla lydigt återvände [till honom].

(20) Och Vi befäste hans makt och gav honom visdom och säkert omdöme.

(21) HAR DU inte hört berättelsen om de tvistande parterna som klättrade över muren till Davids bönerum?

(22) När de plötsligt kom emot honom, blev han orolig; [men] de sade: "Vi vill dig ingenting ont! [Vi ligger i] tvist med varandra. En av oss har gjort den andre orätt; fäll därför din rättvisa dom mellan oss utan att ta parti för någon och visa oss den rätta vägen.

(23) Detta är min bror som äger nittionio tackor, medan jag har en enda tacka, och han sade till mig: 'Lämna henne i min vård!' och inför hans hotfulla språk måste jag ge vika."

(24) [David] sade: "Utan tvivel har han gjort dig orätt när han krävde att få din tacka utöver dem han redan hade! Många människor som har gemensamma intressen gör sig skyldiga till [sådana] övergrepp mot varandra, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv, men de är ett fåtal." Nu förstod David att Vi hade velat sätta honom på prov, och han bad sin Herre om förlåtelse och föll ned på sitt ansikte i bön och ånger.

(25) Och Vi förlät honom detta [fel] och Vi har berett honom en hedersam plats i Vår närhet och en lycklig återkomst.

(26) [Och Vi sade:] "David! Vi har gett dig makt och myndighet på jorden. Döm därför mellan människor med sanning och rättvisa och låt dig inte påverkas av känslor [för eller emot en part]; då kan du lockas att överge Guds väg. Och ett strängt straff väntar dem som avviker från Guds väg och glömmer Räkenskapens dag."