(48) likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående. Och Vi lät Vårt straff drabba dem, för att de skulle vända tillbaka [till Oss].

(49) Och [varje gång straffet drabbade dem] sade de: "Be för oss till din Herre, du trollkarl, enligt det förbund som Han har slutit med dig [att Han befriar oss från detta straff]; då skall vi låta oss ledas på rätt väg.

(50) Men när Vi befriade dem från straffet, bröt de sitt ord.

(51) Och Farao lät utfärda ett upprop till sitt folk [och sade]: "Mitt folk! Har jag inte herraväldet över Egyptens [land]? Se allt detta flodvatten som flyter fram under min fot! Inser ni inte [att det är jag som är er herre]

(52) Jag är sannerligen förmer än han, som [bara] är värd förakt och som inte ens kan uttrycka sig klart!

(53) Varför har inte [hans Herre] skänkt honom armringar av guld eller låtit honom åtföljas av änglar?"

(54) Så visade Farao hur han föraktade sitt folk, men de följde honom - de var ett folk av hårdnackade syndare.

(55) Och när deras trots tänt Vår vrede lät Vi Vår hämnd drabba dem och Vi dränkte dem alla

(56) och gjorde dem till ett exempel och [deras öde till] en lärdom för efterföljande släkten.

(57) NÄR MARIAS son anförs som exempel [på en gudom vid sidan av Gud], larmar ditt folk [Muhammad]

(58) och säger: "Är inte våra gudomligheter förmer än han?" Men de nämner honom bara för att få till stånd en diskussion. Ja, de är människor som finner nöje i diskussioner [för deras egen skull]!

(59) Han var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till en förebild för Israels barn.

(60) Och om Vi ville - [invånare i Mekka!] - kunde Vi låta änglar befolka jorden som era efterträdare.