(34) och portar [av silver] och divaner att vila på [av silver];

(35) ja, [Vi kunde till och med ha gett dem allt detta] av guld! Men [om Vi också gav förnekarna detta] skulle det inte innebära mer än ögonfägnad för dem i detta förgängliga liv, medan det eviga livet [väntar] de gudfruktiga hos din Herre.

(36) Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare;

(37) och detta väsen hindrar honom att slå in på den väg [som leder till Gud], fastän han själv tror sig vara på rätt väg.

(38) [Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond!

(39) Men det kommer inte att vara er till nytta [och inte heller till tröst] att ni, liksom ni har gjort orätt tillsammans, skall lida straffet tillsammans.

(40) KAN DU förmå de döva att höra eller visa de blinda och dem som har gått ohjälpligt vilse, den rätta vägen?

(41) Antingen Vi låter dig dö [innan straffet når dem - då skall du veta att] Vi kommer att straffa dem -

(42) eller Vi låter dig se det som Vi har varnat dem för, [kan du vara förvissad om att] Vi har dem i Vår makt.

(43) Håll därför fast vid det som Vi har uppenbarat för dig; din väg är den raka vägen!

(44) Genom denna [Skrift] skall ditt och ditt folks namn hållas i [evig] ära och [en Dag] skall ni få redogöra [för det bruk ni gjorde av denna gåva].

(45) Och fråga Våra sändebud som Vi sände före dig, om Vi vid sidan av den Nåderike satte upp gudomligheter som de skulle dyrka.

(46) OCH VI sände Moses med Våra budskap till Farao och hans stormän. Och Moses sade: "Jag är ett sändebud [från] världarnas Herre".

(47) Men när han steg fram inför dem med Våra tecken och under, gjorde de narr av dem;