(19) Uppres er inte mot Gud! Jag kommer till er med ett klart bevis på min myndighet,

(20) och jag ber min Herre och er Herre om skydd mot det onda som ni vill tillfoga mig.

(21) Om ni inte tror mig, håll er då ifrån mig!"

(22) [När Moses såg deras omedgörlighet] bad han till sin Herre [och sade]: "Dessa [människor] är djupt sjunkna i synd!"

(23) Och [Gud befallde honom]: "De kommer att förfölja er; bege dig därför i väg med Mina tjänare under natten!

(24) Och lämna havet stilla och kluvet bakom er; där skall [den förföljande] armén dränkas!"

(25) Hur många trädgårdar, [vattnade av] källor, måste de inte överge,

(26) och [vajande] sädesfält och ståtliga palats -

(27) och de lyckliga och ombonade liv som hade varit deras!

(28) Så [blev deras öde]! Och Vi lät andra ärva det [som de lämnade efter sig].

(29) Men himlen och jorden fällde inga tårar över dem och de gavs ingen frist.

(30) Så räddade Vi Israels barn från det förnedrande straffarbete

(31) som Farao [lade på dem] - han var en förtryckare som gick till de värsta överdrifter. -

(32) Ja, med [Vår] kunskap utvalde Vi dem [och satte dem] högre än jordens alla folk

(33) och Vi gav dem tecken [på Vår nåd] vars klara innebörd var att de sattes på prov.

(34) Dessa [nutida förnekare] säger:

(35) "Vi skall dö denna första och enda gång och vi skall inte uppstå till nytt liv.

(36) Men låt våra förfäder stå upp [och vittna] om det ni säger är sant."

(37) Är de bättre än Tubba`s folk och deras föregångare som Vi lät gå under, förlorade som de var i sin synd?

(38) Vi har inte skapat himlarna och jorden och allt som finns däremellan för Vårt nöjes skull;

(39) nej, Vi har inte skapat dem utan en plan och ett syfte, men de flesta [människor] inser det inte.