(16) På hans panna skall Vi bränna in skammens och vanärans brännmärke!

(17) Vi har satt [dessa människor] på prov, liksom Vi satte ägarna till en fruktträdgård på prov, när de svor att de skulle skörda [dess frukt] följande morgon

(18) utan att göra förbehåll [för Guds vilja].

(19) Medan de sov, kom en [besökare sänd] av din Herre; han gick ronden [runt fruktträdgården]

(20) och följande morgon låg [den] tom som ett redan skördat sädesfält.

(21) I gryningen ropade de till varandra:

(22) "Vi bör gå tidigt till trädgården om vi vill skörda [frukten]!"

(23) Och när de gick sade de sinsemellan med låg röst:

(24) "I dag får ingen fattiglapp komma in och störa oss!"

(25) Och de begav sig tidigt i väg, beslutna att genomföra vad de hade föresatt sig.

(26) Men när de fick se [trädgården] sade de: "Vi måste ha tagit fel väg!"

(27) [Men när de insåg vad som hänt ropade de:] "Vi har blivit ruinerade!"

(28) Den förnuftigaste av dem sade: ”Jag sa' er ju att ni skulle prisa Gud.”

(29) Och de svarade: "Stor är vår Herre i Sin härlighet! Vi har sannerligen gjort orätt!"

(30) Och de överföll varandra med förebråelser.

(31) [Till sist] sade de: "Vår olycka var att vi gick för långt!

(32) Kanske ger oss vår Herre något ännu bättre än det [som vi har förlorat] - till vår Herre vänder vi vår håg, till honom sätter vi vårt hopp!"

(33) SÅDANT är Vårt straff [i denna värld]. Men det straff [som väntar syndarna] i det kommande livet är sannerligen hårdare - om de bara visste...!

(34) [Men] på de gudfruktiga väntar lycksalighetens lustgårdar hos deras Herre;

(35) eller skulle Vi behandla dem som har underkastat sig Vår vilja på samma sätt som de obotfärdiga syndarna

(36) Hur är det fatt med ert omdöme?

(37) Eller har ni en Skrift som ni studerar

(38) där [det sägs] att ni skall ha det som ni [själva] väljer?

(39) Eller har ni fått ett högtidligt löfte av Oss, gällande till Uppståndelsens dag, att låta er själva fälla avgörandet

(40) Fråga dem vem av dem som borgar för detta;

(41) Har de några som är med dem i detta, låt dem då kalla på dem, om de har talat sanning.

(42) [Påminn dem om] den Dag då allt som varit djupast dolt skall dras fram i ljuset och de kommer att uppmanas att falla ned [inför Gud] men förmår inte göra det.