(11) [ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,

(12) sin hustru, sin broder,

(13) de anhöriga som hade beskyddat honom,

(14) ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.

(15) Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld

(16) som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!

(17) Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan

(18) och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].

(19) MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.

(20) Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,

(21) men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.

(22) [Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt

(23) och som oförtröttligt förrättar sin bön,

(24) och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar

(25) åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd

(26) och som tror på Domens dag

(27) och fruktar sin Herres straff -

(28) ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -

(29) och som håller sina begär i styr

(30) och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;

(31) men går de längre är de syndare -

(32) och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,

(33) och de som står fast vid sitt vittnesmål,

(34) och de som slår vakt om bönen.

(35) [Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.

(36) HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar

(37) från höger och vänster i stora grupper?

(38) Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?

(39) Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!