(11) [ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,
(12) sin hustru, sin broder,
(13) de anhöriga som hade beskyddat honom,
(14) ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.
(15) Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld
(16) som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!
(17) Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan
(18) och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].
(19) MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.
(20) Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,
(21) men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.
(22) [Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt
(23) och som oförtröttligt förrättar sin bön,
(24) och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar
(25) åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd
(26) och som tror på Domens dag
(27) och fruktar sin Herres straff -
(28) ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -
(29) och som håller sina begär i styr
(30) och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;
(31) men går de längre är de syndare -
(32) och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,
(33) och de som står fast vid sitt vittnesmål,
(34) och de som slår vakt om bönen.
(35) [Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.
(36) HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar
(37) från höger och vänster i stora grupper?
(38) Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?
(39) Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!