(1) VID gryningsljuset

(2) och vid de tio nätterna!

(3) Vid det jämna talet och det udda!

(4) Vid natten, när den viker!

(5) Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?

(6) HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?

(7) Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],

(8) vars like aldrig har återskapats på jorden

(9) Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar

(10) Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?

(11) [Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,

(12) och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,

(13) och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.

(14) Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!

(15) MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."

(16) Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."

(17) Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,

(18) och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,

(19) och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.

(20) Och er kärlek till pengar känner inga gränser!

(21) Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,

(22) och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,

(23) och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns