(90) Vi har gett dem sanningens [ljus] men ändå [fortsätter] de att ljuga!

(91) Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].

(92) Han känner allt det som är dolt för människor och det som de kan bevittna och Han är höjd högt över allt vad de vill sätta vid Hans sida.

(93) Säg: "Herre! Om det är Din vilja att låta mig se det [straff] som lovas dem,

(94) Herre, räkna mig då inte till de orättfärdiga!"

(95) Vi har helt visst makt att låta dig bevittna det som Vi lovar dem [fastän Vi ger dem uppskov].

(96) Fördriv det onda med en god handling; Vi har full kännedom om vad de påstår [om Gud].

(97) Och säg: "Herre! Jag ber Dig beskydda mig mot demonernas [alla] frestelser!"

(98) och: "Jag ber Dig beskydda mig, Herre, mot alla närmanden från deras sida!"

(99) [DEN IHÄRDIGE förnekaren framhärdar i att förneka sanningen] till dess att han känner dödens närhet. Då säger han: "Herre! Låt mig få återvända, ja, låt mig få återvända [till livet],

(100) så att jag får göra rätt, där jag [förut] försummade det!" Ack nej! Vad han säger är ord [utan mening]. Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv.

(101) Den dag då basunen ljuder skall inga släktskapsband bestå mellan dem och de kommer inte att fråga efter varandra.

(102) Vinnarna är de vars [goda handlingar] väger tungt i vågskålen,

(103) och de vars [goda handlingar] väger lätt i vågskålen är förlorarna som har förverkat sina själar; de skall förbli i helvetet till evig tid.

(104) Där skall deras ansikten svedas av Elden och deras anletsdrag förvridas i en grimas [av smärta].