(105) [Och Gud skall säga:] "Lästes inte Mina budskap upp för er och påstod ni inte att allt var lögn?"

(106) De skall svara: "Herre! Vårt onda öde besegrade oss och vi gick vilse.

(107) Herre! Befria oss från detta [straff] och om vi återfaller [i synd], då hör vi sannerligen till de orättfärdiga."

(108) [Gud] skall säga: "Försvinn [till er förnedring]! Och [våga] inte tala till Mig!

(109) Det fanns bland Våra tjänare de som bad [i sina böner]: 'Herre! Vi tror! Förlåt oss [våra synder] och förbarma Dig över oss! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!'

(110) Men ni var så upptagna av att göra dem till ett åtlöje att det kom er att glömma Mig - ja, så roligt hade ni åt dem.

(111) I dag har Jag gett dem belöningen för deras tålamod; det är de som har vunnit den stora segern!"

(112) [Gud] skall fråga [förnekarna]: "Hur länge levde ni på jorden, räknat i år?"

(113) [Och] de skall svara: "Vi levde där en dag eller en del av en dag; men fråga dem som är kunniga i räkning."

(114) [Gud] skall säga: "Ni levde där bara en kort tid - om ni hade vetat [vad som stod på spel]!

(115) Trodde ni att Vi skapade er för nöjes skull och att ni inte skulle föras tillbaka till Oss?"

(116) UPPHÖJD över allt är Gud, Konungen, den yttersta Sanningen! Det finns ingen gudom utom Han, Herren till allmaktens, nådens och barmhärtighetens tron.

(117) Den som vid sidan av Gud åkallar en annan gudom - för vars [existens] han saknar bevis - skall stå till svars enbart inför sin Herre. Det skall inte gå dem väl som förnekar sanningen!

(118) Säg: "Herre! Förlåt mig och förbarma Dig över mig! Ingen förbarmar sig över [människorna] som Du!"