(18) Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -

(19) måtte han förgås för dessa tankar,

(20) ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -

(21) Så ser han sig omkring,

(22) rynkar pannan och antar en bister uppsyn.

(23) Till sist vänder han sig bort med överlägsen min

(24) och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor];

(25) människors ord och ingenting annat!"

(26) Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!

(27) Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder

(28) Den skonar ingen och förtär allt.

(29) I [dess lågor] förkolnar människans [hud].

(30) Nitton [väktare vakar] över den.

(31) Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.

(32) NEJ, vid månen!

(33) Vid natten, när den viker;

(34) vid morgonrodnadens glöd!

(35) [Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]

(36) som varnar människorna,

(37) både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.

(38) Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort

(39) utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan

(40) [och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig

(41) om [de dömda] syndarna [och fråga]:

(42) "Vad förde er till helveteselden?"

(43) De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad

(44) och vi gav inte heller den nödställde att äta

(45) och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]

(46) och påstod att Domens dag var en lögn -

(47) till dess vi fick visshet."