(137) det [vi gör är det som] har varit [våra] förfäders sed sedan urminnes tid,

(138) och vi kommer inte att straffas [för detta]!"

(139) Och när de kallade honom lögnare, lät Vi dem gå under. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

(140) Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

(141) [ÄVEN stammen] Thamud beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

(142) Deras broder Salih vände sig till dem och sade: "Fruktar ni inte Gud

(143) Jag är ett sändebud [utsänd] till er, som ni kan lita på;

(144) frukta därför Gud och lyd mig!

(145) Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

(146) Tror ni att ni [alltid] skall få bo kvar här i trygghet

(147) bland trädgårdar och källor

(148) och åkerfält och dadelpalmer med deras smäckra blomkolvar

(149) Och [fortsätta att] hugga ut bostäder åt er i bergväggen med den skicklighet [ni har uppnått]?

(150) Frukta nu Gud och lyd mig,

(151) och lyd inte de råd ni får av slösarna och de omåttliga,

(152) de som stör ordningen på jorden och sprider sedefördärv och inte vill bättra sig!"

(153) De sade: "Du är bara en av dem som har fallit offer för trolldom,

(154) du är ingenting annat än en människa som vi! Visa oss ett tecken, om du talar sanning!"

(155) Han svarade: "Här är ett kamelsto; hon har rätt att vattnas och ni har rätt att vattna [era djur] på en fastställd dag.

(156) Låt henne inte komma till skada; [i annat fall] kommer straffet att drabba er en olycksdiger dag!"

(157) Men de slaktade henne på grymmaste sätt, en handling som de fick ångra,

(158) när de drabbades av det [förutsagda] straffet. I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

(159) Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.