(112) Han sade: "Jag kan inte veta vad de förut haft för sig!

(113) De skall inte stå till svars inför någon annan än min Herre - förstår ni inte det?

(114) Jag har inte rätt att stöta bort dem [som säger att de är] troende.

(115) Jag är endast en varnare, som varnar klart och entydigt."

(116) De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till döds, Noa, om du inte slutar med detta!"

(117) [Då] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte på mina ord.

(118) Gör därför sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och rädda mig och de troende som följer mig!"

(119) Och Vi räddade honom och dem som följde honom i den fullastade arken;

(120) sedan lät Vi dem som blev kvar dränkas.

(121) I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

(122) Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

(123) [ÄVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

(124) Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

(125) Jag är ett sändebud [utsänd] till er som ni kan lita på;

(126) frukta därför Gud och lyd mig!

(127) Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

(128) Är det för ert nöjes skull som ni reser minnesmärken på varje kulle

(129) och de befästa borgar ni bygger - hoppas ni därigenom nå odödlighet?

(130) Och varför går ni till väga med sådan grymhet, när ni utövar er makt?

(131) Frukta nu Gud och lyd mig!

(132) Frukta Honom som har skänkt er allt det som ni [själva] vet,

(133) skänkt er boskap och söner,

(134) och trädgårdar och källor.

(135) Jag är rädd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag!"

(136) De svarade: "Det är likgiltigt för oss om du förmanar oss eller inte förmanar oss;