(1) Ta seen meem.

(2) DETTA ÄR budskap ur Skriften, som är klar i sig själv och som klart framställer sanningen.

(3) Grämer du dig över att de [som du förmanar och varnar] inte vill tro?

(4) Om Vi ville hade Vi kunnat ge dem ett tecken från himlen, så att de hade böjt sina nackar inför det i ödmjuk underkastelse.

(5) Men så snart en ny påminnelse når dem från den Nåderike, vänder de sig bort.

(6) Nu har de påstått [att även detta budskap] är en lögn. Men [tids nog] skall de få veta vad det var som de förnekade och brukade skämta om.

(7) Har de inte sett hur Vi har låtit jorden bära många nyttiga växter av alla slag

(8) I detta ligger helt visst ett budskap [till människorna] men de vill inte tro, de flesta av dem.

(9) Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

(10) [MINNS] hur din Herre kallade Moses till Sig [och sade]: "Gå till det orättfärdiga folket,

(11) Faraos folk; finns det inte någon bland dem som fruktar [Gud]?"

(12) [Moses] svarade: "Herre! Jag är rädd att de kommer att kalla mig lögnare,

(13) så att jag kommer ur fattningen och att min tunghäfta [förvärras]. Sänd därför bud efter Aron!

(14) De kan också ställa mig till svars för ett brott [som jag har begått] och jag är rädd att de kanske kommer att döda mig."

(15) [Gud] svarade: "Du har ingenting att frukta! Bege er nu i väg med Våra tecken, [du och din broder]; Vi skall vara med er och lyssna [till allt].

(16) Och gå till Farao och säg: 'Världarnas Herre har sänt oss [med begäran]

(17) att du låter Israels barn lämna landet med oss.'”

(18) [När Moses hade framfört sitt budskap] sade [Farao]: "Fostrade vi dig inte när du var barn [och du växte upp] hos oss? Och bodde du inte mitt ibland oss [många] år av ditt liv

(19) Och ändå begick du den handling som du begick och visade därmed [din] otacksamhet."