(207) vilken nytta hade de då av det långa, behagliga liv som de fick leva

(208) Vi har aldrig låtit ett folk förgås som inte fått ta emot dem som varnade

(209) [och] påminde dem; Vi tillfogar nämligen ingen [av Våra tjänare] orätt.

(210) Det är inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift];

(211) [den uppgiften] är inte för dem och de förmår inte [utföra den],

(212) ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den].

(213) Anropa därför inte en annan gud vid sidan av Gud; i annat fall kommer du att höra till dem som skall straffas.

(214) Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]

(215) och bred ödmjukt din [ömhets] vinge över dina troende anhängare;

(216) men säg, om någon vägrar att följa dig: "Jag är inte ansvarig för vad ni gör" -

(217) och lita till den Allsmäktige, den Barmhärtige,

(218) som ser dig när du reser dig [ensam],

(219) och när du är [hos dem] och de faller ned på sina ansikten i tillbedjan.

(220) Han är Den som hör allt, vet allt.

(221) [Säg, Muhammad:] "Skall jag säga er till vem de onda andarna stiger ned

(222) De stiger ned till alla syndiga bedragare [beredda att själva föras bakom ljuset];

(223) de lyssnar gärna, men de flesta av dem lägger [egna] lögner [till det som de kan snappa upp]."

(224) Och poeterna - dem följer sådana som är osäkra om vägen.

(225) Har du inte sett hur de strövar genom alla dalar utan mål

(226) och hur de säger ett men gör ett annat?

(227) Men [så uppträder] inte de troende som lever rättskaffens och ständigt anropar Gud och som försvarar sig när de blivit föremål för [hätska och hånfulla] angrepp. Och de som har gjort sig skyldiga till [dessa] orättmätiga angrepp skall [snart] få se vilken vändning deras liv kommer att ta!